Virkeländet

Va trött jag blir på mig själv! I min iver över nya roliga projekt och utmaningar så tar jag mig kanske vatten över huvudet ibland. Idag gäller min frustration gäller det här eländet, en virkad kofta. Senast igår satt jag nöjd över mig själv och min briljanta virkförmåga och drömde mig bort till vida oceaner av virkade koftor, amigurumis, plädar osv. Idag var det platt fall. När jag påbörjade virkningen så tänkte jag som vanligt att "det kan väl inte vara så svårt" och det var det inte heller även om jag märkte att koftan verkade bli oroväckande liten. Idag upptäckte jag att jag har virkat fel hela vägen. Mönstret bygger i huvudsak på stolpar. Då detta är min andra virkning någonsin, bortsett från eventuella grytlappar i syslöjden,så tog jag en snabb titt på hur man virkar en stolpe och sen körde jag på. Men jag har inte virkat några stolpar. Inte några halvstolpar heller. Jag har gjort någon egen variant som bäst kan benämnas som trekvartsstolpar...


Irriterad la jag virkningen åt sidan, tog en löprunda, njöt av vårblommorna, fick lite perspektiv och konstaterade att trekvartsstolpar inte ens är värdiga att kallas ett i-landsproblem. Jag tänkte också att om jag erkänner min klantighet och lägger upp virkeländet här så får jag lite press på mig att faktiskt slutföra det. Så härmed lovar jag att göra ett försök till att upprätta min virkheder genom att inom en hyfsat överskådlig framtid visa upp en färdig kofta här!

Bilderna gick jag tillbaka och tog efter löprundan, hade varit bra med en mer springvänlig kamera.