Namnmössa till storebror

Förra veckan fick ni se mössan till lillebror och här kommer nu mössan till storebror. För att skilja mössorna åt lite grann och göra storebrors lite tuffare fick han ett tvåfärgat T istället för hela namnet. 

Jag har fått en del frågor om hur jag gör applikationer och hur jag får dem raka när jag syr i trikå. Hemligheten stavas vliesofix, vilket är ett dubbelhäftade mellanlägg. Om man stryker på detta på tyget innan man klipper ut applikationen så är det lätt att klippa och tyget håller formen då tyget blir lite styvare. Sedan stryker jag fast den utklippta applikationen på tyget innan jag syr fast den vilket gör att jag inte behöver bråka med nålar eller liknande för att hålla den på plats. När jag syr applikationer på trikå så stöttar jag dessutom upp med vanligt mellanlägg på baksidan av det tyg som applikationen sys fast på. För att se bilder på hur jag gör, titta gärna här.

Hoppas du får en riktigt trevlig helg!

Tyg: Blått med stjärnor - Jonic Textil

Röd muddväv - Stoff & Stil

Virkad elefanta à la Svea

Här kommer en glad liten cirkuselefant! Mönstret kommer från den finfina bloggen Sveas och ni hittar mönstret här. Det som är så fantastiskt bra med det här mönstret, förutom att elefanten har en väldigt fin och finurlig uppsyn, är att både öron och ben är fastvirkade. De sitter som berget och är därmed ypperligt bebisvänliga. Detta passar min mycket hårdhänta lilla tös perfekt! Som alltid så höll jag mig inte riktigt till mönstret. De ändringar jag gjorde var att jag virkade i båda maskbågarna och gjorde kroppen lite kortare (jag virkade fast frambenen efter 12 varv). Garnet är det som blev över efter virkeländet och barnkoftan. 

Lilla S hälsar att både snabel och kropp är mycket greppvänliga. Och mannen hälsar att myrsloken/grisen blev ganska lik en elefant till slut!

Garn: Drops Cotton Light

Virknål nr 3

Fodralföljetång - del 3 av 3

Då var det dags för den sista delen i fodralföljetången, varsågoda!

Del 3: Mannen, som nu var ett finfint läderfodral rikare, hade i sin iver över läderkonsten smittat av sig lite skaparanda på sina nära och kära. Detta resulterade i att den givmilda frun, som endast hade agerat andrepilot på det första och andra fodralet, nu ville göra något eget. Och mannens bror, som blev ofrivilligt indragen i dramat under gemensam semester, även han kände ett behov av ett fodral. Så frun och svågern slog slag i saken och tillverkade var sitt mobilfodral. Som extra piff satte svågern dit ett kaffekoppsavtryck på sitt. Detta gjordes innan färgning av skinnet med resultatet att färgen inte fastnade där. Tjusigt blev det!

Hemma har mannen inte fått nog utan planer på en ny stass till laptopen är på gång. Och riktigt smittsamt verkar detta intresse vara för häromdagen när vi hade fina vänner på besök så kom både nyckelring, väska, armband, kuddar och kamerafodral på tal. Jag vet inte vart det kommer sluta men fodralföljetången får ändå ta sitt slut här. Det som började med ett ordentligt misslyckande ledde till ett nytt intresse och gemensamma pysselkvällar, underbart!

Kolakakor

Här kommer en riktig favorit, en seg härlig kolakaka! Jag är ett kakmonster av rang och dessa tillhör som sagt favoriterna. Receptet är Leila Lindholms och ni hittar det här. Jag tycker att man ofta kan bli besviken på kolakakor då man tänker sig att de ska vara riktigt sega men så är de torra och smuliga istället. Men med detta recept får man ordentligt sega och samtidigt knäckiga kolakakor. Dessutom är de superenkla och snabba att göra!

Namnmössa till lillebror

För ett tag sedan fick jag frågan av en vän om jag kunde sy mössor som hon skulle ge i present till två små bröder. Gärna, var svaret, och här ser ni lillebrors mössa. Sydd enligt eget mönster i samma tyger som namnmössan till Carl. Det är en ära att få ett så fint uppdrag att sy till någon annan, jag hoppas mössorna kommer till glädje! Storebrors mössa fick en annan typ av applikation, den får ni se här inom kort!

Tyg: Blått med stjärnor - Jonic Textil

Röd muddväv - Stoff & Stil

Fodralföljetång - del 2 av 3

Det var ett tag sedan nu men ni minns kanske nederlaget i den första delen av fodralföljetången. Nu har det blivit dags för del två och här ljusnar det betydligt på flera plan.

Del 2: Den fodraltörstande mannen och den givmilda frun ville ej låta sig nedslås av det första misslyckade fodraltillverkningsförsöket. Ut på stan bar det och efter ett tips fann de en skinnbutik (Wasséns, Korsgatan) med en trevlig dam som lärde dem allt som är värt att veta om läderarbete. Med en kasse fullpackad med skinn, färg, syl, vaxad lintråd, nålar och sporre gav sig paret taggade iväg hemåt. En ny skiss, efter icke dämpad hög ambition, tog form och arbetet drog igång. Projektet var mannens men frun fick vara delaktig i mönsterkonstruktionen och som foderansvarig då fodret krävde symaskinskörning, och att lära sig detta var enligt mannen att gå lite för långt. Mannen jobbade på och fodralet blev som ni ser fantastiskt fint! 

Här skulle dagens episod kunna sluta men vi stannar upp en stund och ägnar en tanke åt den sytokiga fruns perspektiv. Att mannen blev glad åt den present som hon hade gett honom var ju en glädje. Men fodraltillverkningen fick även mannen att vända sig till frun och säga henne de underbart vackra orden, "det hade varit kul att hinna sy lite i eftermiddag" och "ska vi ha pysselkväll ikväll". Detta var för den sytokiga en ännu större glädje, så det vara bara för henne att retirera och erkänna att en ipad faktiskt har en fantastisk funktion som tidigare teknikprylar inte har.

Fodralet är nu klart men ett nytt intresse har grott och fler äppelpryddda prylar finns i hemmet så inom kort kommer den tredje delen i fodralföljetången....

Huvudsaken - fotoutmaning vänner emellan

Temat på dagens fotoutmaningen vänner emellan är "huvudsaken". Svåraste temat hittills om du frågar mig. Jag hade velat fånga en känsla eller något mer abstrakt men trillade hela tiden tillbaka på olika former av huvudbonader så en mellanväg fick det bli. Ser du vad det är? En ballongvisp kan man tro, men nej. Det är faktiskt en sak gjord just för huvudet, och kittlas som tusan gör den...

Vill du ser fler foton på temat? Gå gärna in hos Edith & Jag eller Mamma med ambitioner och kolla in andra vänners bidrag till dagens fotoutmaning. 

Regnkappa av vaxduk

I början av sommaren ställde jag en fråga om vad man får av 2,5 vaxduk, gem, specialpressarfot, plastremsa och tryckknappar? En regnkappa är svaret! Det här var ett riktigt testprojekt. Jag fick idén när jag såg den fina vaxduken och kunde bara inte låta bli att se om jag kunde få ihop det. Jag utgick från ett mönster till en vindjacka och sedan ändrade jag efterhand mer än vad jag behöll. Vaxduk finns ju i så många fina mönster och färger och kostar ju dessutom inte så mycket så jag tyckte absolut att det var värt ett försök. Och fin blev den om jag får säga det själv! Vaxduken står emot vatten väldigt bra, åt båda håll... Den är svettig som bara den, så långt ifrån gore tex som går men funkar fint om man promenerar hyfsat långsamt eller i ordentligt regn. Axelsömmarna är förstärkta med en platsremsa avsedd för ändamålet som jag fick ärva av min syster och syguru Emma. Tyvärr så tänkte jag inte på att täta sömmen vid luvan så den läcker lite där men jag ska försöka fixa det i efterhand. Tips på hur mottages tacksamt.

Men vet vad det bästa var med regnkappan? Jag förstår om det är svårt att tro efter den här sommaren men efter att regnkappan blev klar i mitten av sommaren så har vi nästan inte haft något regn alls. Så vill du ha fint väder, sy dig en regnkappa!

Tyg: vaxduk - Stoff & Stil

Livet med dess toppar och dalar

Alla drabbas vi av livets toppar och dalar ibland. Den senaste veckan, och hela sommaren på sätt och vis, har jag och min familj tampats med en dal av det lite djupare slaget. Sedan 15 år har jag tarminflammationen ulcerös colit och vid en rutinkoll i slutet av våren hittade läkarna cellförändringar och en liten tumör. Detta gjorde att jag i förra veckan lades in på sjukhus och att hela tjocktarmen nu har opererats bort. Några riktigt tuffa dagar har det varit men nu mår jag bättre och har precis fått komma hem. Tumören upptäcktes supertidigt och i nuläget ser det inte ut att behövas någon mer behandling.

Varför skriver jag då om detta här på min sy- och pysselblogg? Jo, dels för att jag har bestämt mig för att inte skämmas över mina sjukdomar, det gjorde jag alldeles för mycket som tonåring. Dels för att tacka er. Sommaren har kantats av diverse undersökningar och läkarbesök. Vid flera tillfällen har det mycket lägligt trillat in en kommentar från någon av er som verkligen har piggat upp mig, stort tack för alla snälla kommentarer och besök här på bloggen. Utan att veta om det så har ni på så många sätt hjälpt mig att hålla humöret uppe!

Men jag berättar även detta för att jag nu är i en sits där ni inte kan annat än att lyssna på mig när jag säger till er: Njut av era nära och kära och tala om för dem att ni älskar dem! Gör det nu, direkt!

Johan, du är min hjälte, jag älskar dig!
Tack älskade vänner och familj för all omtanke, det har hjälpt mig så mycket!


(Jag vill poängtera att ulcerös colit kan ge en ökad cancerrisk men att det inte på något sätt är likställt med att man drabbas av det)

Luffarslöjd

Under semestern har vi bland annat tillbringat en vecka med hela min härliga familj i paradiset (även kallat föräldrarnas sommarstuga). Min kära syster Hanna hade laddat med pysselgrejer av olika slag vilket självklart gladde mig. Luffarslöjd var ett av projekten och jag var inte sen att haka på. Direkt när jag såg grejerna så tänkte jag att jag ska göra en brödnagg! Det kanske låter konstigt att det är det första man tänker på men jag har faktiskt letat efter en sådan. En visp fick det också bli efter inspiration av syster, och hade veckan varit längre så hade det utan tvekan blivit några grejer till. Kanske några fina galgar, potatissticka, trådkorg... Riktigt roligt var det!

Alldeles ensam - fotoutmaning vänner emellan

Tappade gosedjur är något som gör mig lite tung om hjärtat. De ligger där längs vägen och ser olyckliga ut. Som en symbol över det lilla barn någonstans i närheten som kommer att ha svårt att somna för att bästa vännen är försvunnen. Ett litet problem kan tyckas men stort i en liten värld som barnets. Detta fick bli mitt bidrag till temat "all alone" i fotoutmaningen vänner emellan. 


Att vara ensam kan också vara något fantastiskt skönt och vilsamt, kanske har någon annan i fotoutmaningen lyckats fånga den känslan. För att se de andra fina bidragen, ta en titt hos Edith & Jag eller Mamma med ambitioner. Trevlig söndag!